Men kan ni förklara för mig??

Har ni det likadant...

När jag är ensam med barnen, längre än en dag då alltså, så får jag så mycket gjort!

Huset är också välstädat, maten på bordet i tid. 

Barnen påklädda och nöjda innan lunch och ja allt fungerar liksom så bra!?

När vi båda är hemma står det ofta disk på bänken, maten är i sista minuten. 

Leksaker överallt, 

Barnen nojsar osv osv.

Skumt!!!

Borde ju liksom vara enklare när man är två!?

Dock önskar jag inget mer än att han kommer hem snart igen 😜 Saknar han galet. 

Detta är antagligen varför jag går på som en galning. Så jag inte ska hinna sakna allt för mycket.

Sen tror jag att man förväntar sig mer av den andra, som den inte vet att förväntas av honom och då blir det ogjort.

Nu är det liksom bara JAG!

Nej usch nu får han komma hem, jag vill ha kaos igen 😄 och då åkte ha i morse!

Blir lång helg, han kommer hem först på måndag!