Utanför!?

2011-06-14 @ 14:08:02

Har suttit och funderat på detta...

Då jag och Ove kämpade på som bäst, att få en liten bebis som ville stanna hos oss, kände jag ett sorts utanförskap.
Det kändes ofta som att vi inte passade in någonstanns och det kändes som att vår bekantskap tyckte likadant.
Fast jag vet innerst inne att dom inte gjorde det, men de var en känsla.

Jag passade inte in någonstanns.
Jag kunde inte festa... var ofta gravid. Trots att jag ofta ville ta en ordentlig fylla så kunde jag inte.
Bortförklarade det ofta med jobb och annat.
Jag förlorade mycket denna period i livet. Vilket känns lite ledsamt.
Men tillika är jag sååå glad att vi inte gav upp.

Men känslan av att inte passa in någonstanns....
Jag hade/har många vänner tack och lov som följt oss på resan och dom flesta hänger fortfarande kvar, oavsett om dom har eller inte har barn. Vilket jag uppskattar oerhört.

Idag känner jag mig inte utanför längre....

Jag vet inte vart jag ville komma med detta...

Men Puss på er mina vänner.

Vårt lilla troll/älskling/mirakel


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag förstår den där känslan av utanförskap. För egen del åt båda hållen; dels kan/vill man inte festa alltför ofta pga alla försök att bli gravid, dels är man utanför pga alla i omgivningen som är gravida/har fått barn. Det är som att man fallit emellan där litegrann.

Förresten, jättebra av dig att skriva om ert kämpande så där öppet! Det blir ju ofta så att man håller det för sig själv, det där. Som att det är nåt att skämmas för. Vilket resulterar i att alla som också försöker och försöker tror att de är de enda som går igenom nåt sånt. En ond cirkel litegrann.



En jättebra blogg i övrigt också, följer dig nu som då även om det här är första gången jag kommenterar.

2011-06-14 @ 14:46:26
Postat av: N.N

Du beskriver det så bra, så bra som bara någon som varit med om det själv kan. Jag känner precis så där. Känns som vi inte riktigt hör till det ena eller det andra. Har också tappat suget lite att dricka, oroar mig för att något ska gå fel om det visar sig att jag är gravid osv. Efter ett missfall blev det ännu svårare att släppa loss och inte bry sig. Ändå är det det enda tipset man läser om, att inte tänka så mycket bara släppa loss. Men det är så svårt!

2011-06-14 @ 18:03:13
Postat av: Anonym

Förstår precis vad du menar.. vi har kämpat på ett tag.. och det är hårt att känna sig utanför.. de kompisar som är gravida känns som att de har "sitt" och så är det småbarnsgänget, samt festkompisarna.. och allrahellst skulle jag tillhöra gravid gänget. men det verkar va trögt att nå det målet just nu. dessvärre kan jag inte skryta med att jag aldrig missunnat andra deras lycka, för avundsjukan sitter så djupt i mig så att jag har svårt att hantera andras gravidlycka. skäms.

2011-06-21 @ 19:53:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0