Svårt att säga nej!
Så här känner jag mig just nu... 
... och det är BARA måndag.
Förra helgen jourade jag söndagen och sen jobbade jag mån-fredag på riktiga jobbet. Lördag jobbade jag på akuten och söndagen jobbade jag på barn och nu är det måndag- fredag jobb igen. Det betyder 13 dagar irad.
Jag kan bara inte säga nej. Fast jag inte skulle orka tycker jag ju att det är sååå kul att jobba.
Jag älskar mitt yrke och skulle jag orka skulle jag kunna jobba alla dagar.
Men nu... tänker jag ta helt ledigt i helgen, ska ju till Sverige så jag kan inte ens.
På tal om Sverige, har massor på inhandlingslistan. Hoppas pengarna räcker ;-)
Jag hoppas jag har nått nytt att visa snart på hus fronten. I.o.m. allt jobbande ha jag ju inte hunnit piffa så mycket som jag skulle velat. Men det kommer tid.
Walter ska kastreras på onsdag.
Ove åker med honom. Jag klarar det inte.
Jag for med då Rolf och Henry skulle kastrerades och det var tugnt. Jag led så över mina små vingliga bebisar.
Jag är väldigt orolig över min Walter, men det ska nog gå bra. Han ska besiktas ordentligt.
Nu Halv 8 hos mig och sen Familjen Annorlunda.
Bara mys framför tv:n/brasan idag. Tänker inte visa mig ute i -20 grader.
Jag va dock en snabbis till mamma och rastade/rastade sköldpaddan Bently. Mamma och brorsan är i Egyptern och jag är sköldpads vakt.
♥Kram mina vänner♥
Hoppas våren kommer snart
Ha ha, ja de e inte lätt de där när de ska snöpas de stackars frassarna. Men sen blir livet enklare för både människa och katt. Men det är faktiskt synd om dem några dagar. Vi måste kastrera ena hunden i vår är det meningen. Vicke är redan kastrerad och det var hemskt. Han hade ena kulan i ljumsken så de måsta operera och det tog tid att läka. Hurrr.
Å ni har så fint där nu! Jag blir så ispirerad att laga fint hemma när jag går in på din blogg. Men när man inte har huset färdigt är det ingen ide´ att plaera o handla hem fina saker. Får drömma bara. De blir nog bra till slut liksom..
Kramar till er och stackars stackars walter!
Andréa: ja visst är det hämskt. Jag blir så till mig alltid när det är nått med dom. Dom kan ju liksom inte säga va som är fel OCH dom förstår ju inte va man gjort bara att dom har ont och mår illa :-(
Jag har svart att första hur det kommer. Du är ju sjuksköterskan, jag trodde du har ingen problem med operationer, smärtar, blod osv. Du var ju även barnvakt, dom kan ochsa inte säger vad är problemet och var smärtan sitter... Är det annorlunda när det gäller egna huskatter eller familjemedlemmar än främmande människor, eller är det sa att du är inte in din yrke när det gäller famijen? Jag känner till en läkare som tycker pa det vis...
Sonja: Bra reflektioner :-) Jag är inte alls "mesig" då det kommer till jobbet. Älskar ta blodprover, va med på kejsarsnitt, ingrepp osv. MEN så det kommer till ens anhöriga och ens "egna" blir jag jätte nojjig och orolig. Jag vet ju vad som KAN hända. Så det är nog som du säger i ens egna hem är man definitivt INTE sjukskötare. Alla säger att den dagen jag får barn kan jag allt i.o.m. att jag jobbat med barn, MEN egna barn ANDRAS barn. Jag kommer vara en lika nollställd första gångs mamma som vem som helst. Tack för kommentarerna. Alltid lika kul. Kram
