2 år av längtan 2 år av oro!
Har funderat och funderat på att berätta Vår historia.
Nu, med Oves tillåtelse gör jag de.
Varför? Jo, kanske kanske någon går igenom samma sak och behöver någon som vet hur det känns, en som varit med om samma sak.
Kanske någon där ute som tar det till sig och uppskattar sin graviditet,
sitt barn ännu lite extra efter att ha läst om Vår historia.
För ungefär 2 år sedan bestämde sig jag och Ove för att bilda familj.
Jag trodde jag skulle ha svårt att bli gravid så då ett plus på stickan ganska fort dök upp, var lyckan total!
Lyckan byttes snabbt av att jag började blöda :-(
Missfall var ett faktum!
Bara någon månad senare ett nytt plus på stickan.... dock några veckor senare började jag blöda igen :-(
Så här höll de på tills vi var uppe i 7 missfall.
Mediciner ha jag ätit var av några inte så trevliga.
Några gjorde att jag gått upp i vikt, tex. kortison, närmare 10 kg.
Men kortisonet är det sm jag tror hjälpte oss.
Inga fel hittades någonsin på varken mig eller Ove.
Många undersökningar ha gjorts och många mediciner ha testats.
Vad som orsakat missfallen förblir troligtvis obesvarat!
Var det stressen över bygget, byte från 3 skift jobb till mån-fredag eller bara slumpen?
I januari i år flyttade vi in i vårat hus som vi byggt på i 1½ år jag bytte även jobb.
Jag blev gravid direkt då vi flyttade in och det var med Ebba ♥
Det som är lite speciellt är att vi just då inte försökte bli gravida, vi skulle ta en paus med det :-)
Idag är jag lycklig över att vi orkade kämpa vidare, Ebba är helt klart värt det!
Att få ett syskon till Ebba är för oss ingen självklarhet.
Vi hoppas och önskar, men bara tiden får visa.
Många vet om vår historia och det är inget jag ljuger om eller mörkar.
Men Ni som inget har vetat, jag ville bara vara "normal gravid" i någons ögon.
Jag ville inte ha ledsna ögon då jag mötte er.
Jag visste väl att vi på nått sett en dag skulle få ett barn och då kunde jag berätta.
Jag tror att min och Oves resa fått oss att uppskatta allt lite mera.
Graviditeten vart för mig bara en härlig upplevelse. Ju mera symtom dessto mer njöt jag.
För att inte tala om hur vi njuter av lilla Ebba♥
Vi som par har även stärkts... vi har klarat bygga ett hus, samt haft 7 missfall under resan. Det tar på, MEN VI KLARADE DET!!! Känns som inget kan separera oss nu♥
Ebba är ett mirakel!
Jag hoppas mitt inlägg ger er nått, för det var min tanke.
Och ge er ett litet tips på vägen...
Fråga ALDRIG; När ska ni skaffa barn då?
Det gör så ont i hjärtat, för allt man vill ÄR JU ATT "SKAFFA" BARN.
Men vet ALDRIG deras historia och det slutar inte alltid lika lyckligt som för oss.
Jag skrev detta inlägg 24/6
♥Lyckligt lottad♥
Det finns inte ord som beskriver lyckan...
Lyckan att få bära på detta lilla liv i min mage.
Det lilla livet, skapat av mig och av dig Ove, den finaste som finns♥
Jag känner mig privilegierad.
Då vi såg ditt hjärta slå för fösta gången, stannade våra slå för någon minut.
Känslan av glädje och lycka kan ingen beskriva.
Ville du verkligen stanna hos oss?
DU är så önskad och älskad från första stund.
DU kommer antagligen få världens mjäkigaste föräldrar :-)
Din pappa, Ove, kommer bli världens bästa pappa. Han kommer göra allt för dig, liksom jag.
Vi kommer alltid älska dig mer än livet själv. DU kommer alltid komma först.
Det känns som en evighet, men snart, snart får vi träffa DIG.
Vårt lilla mirakel.
DU är vår framtid.
♥Så älskad från första stund♥
Detta jag skrev i juni beskriver så bra hur glad jag var att få vänta Ebba :-)
Fråga gärna om det är något ni undrar över!
♥Kram♥
Åh va fint skrivet!! Fint att du delar med dig, finns många i er situation!
Ni får va mjäkiga föräldrar! Håll henne int för hårt bara.. :)
Vet du, redan innan Hugo var född fick jag frågan "när ska ni skaffa nr 2 då?"..de va skitjobbigt! Kan man int få klämma ut ettan först, o njuta av den, innan man ens funderar på nästa?! Och så finns de faktiskt dom som vill ha bara 1 barn, men de e nästans oacceptabelt! Har en kompis som vill ha bara 1, och hon får ta så mkt skit och får försvara sig massor..usch, folk kan va jobbiga!!
Pussa lite extra på Ebba nu, medans du får! Snart har hon "bättre" saker för sig..! :)
Ska bli så underbart att få se dom här små liven växa upp!
Stor styrkekram ti dig o din familj!!!
<3
Din blogg berör mig så. Jag är så glad för er skull att ni fick er lilla tjej. Att vänta barn är verkligen ett privilegium och inte en självklarhet. Barn är något man får... den finaste gåvan man kan få tror jag bestämt. Ebba kommer att vara en skatt för många har jag på känn...
Stora kramar till er tre och tack för att du delar med dig av så personliga erfarenheter och känslor!!
Åh vad jag är glad för er skull barn är det underbaraste som finns och som man ofta tar för givet. Alla som vill borde få känna den känslan att vara gravid och föda en del av sig själv och den man älskar. Ta hand om er lilla prinsessa och njut av det bästa i livet. Kram
Åh, vad fint! Och ni är verkligen starka som har orkat och vågat fortsätta försöka. Tycker även att det är bra att du orkar dela med er av eran historia, du fick i alla fall mig att uppskatta det jag har ännu lite mer. Det är så att man får lite dåligt samvete tillika, vi hade ju oförskämt lätt att bli gravida.. Och som jag kunde gnälla när det var jobbigt under graviditeten. Men måste lära sig att uppskatta vad man har helt enkelt! För våra barn är ju det mest underbara som finns. Ser nu att du skev detta samma dag som Liam föddes :)
Måste bara säga än en gång att jag är imponerad av hur starka ni varit, och ni fick lön för mödan! Hon är så fin eran prinsessa.
Kramar
Hjälp Cindy, tårarna rinner... Jag är en av dem som inte hade en aning.
Det pratas alltför lite om missfall, de är ju så oerhört vanliga och förfärligt smärtsamma på alla sätt. Jag är så otroligt imponerad av att ni klarade av att vara så lyckliga och förväntansfulla då ni väntade på Ebba, att ni inte lät er slås sönder och samman. För det ÄR ju ALLTID värt det.
En jättestor kram till er alla tre, ni är så fina allihop.
Ni ha varit så starka Cindy, nu vet ni att ni fixar allt.
Ebba är vårt lilla mirakel och nu ska vi njuta av våra små töser.. stor kram vännen!!
Vad fint skrivet! Tänk vad lite man vet som bloggläsare! Tack för att du delar med dig av det privata, det kan säkert ändra folks bemötande av par i "skaffa-barn-åldern". Kram till dig! :)
Jag säger bara Kram! Ps. vi kommer nog snart och säger hej;)
H Annika
Kändes bra att läsa er historia, precis just idag efter att ännu ett hopp släckts då mensen kom 4dgr försenat... Hoppas det också funkar för oss, helst utan att bygga hus och byta jobb ;)
Stark att skriva detta inlägg. Jag tycker att sexualundervisningen verkligen borde ändras, när jag gick högstadiet fick vi läsa att mannen och kvinnan gör barn, det var så lätt. Men så är det inte i verkligheten! Jag hoppas att ungdomar idag får lära sig om allt runt omkring.
Oj tack alla ♥ Nu känns det BARA BRA att ha berättat :-) Har verkligen funderat länge på detta, tänkte igentligen berätta det för länge sen, men ha bara skjutit upp det. Tack för era ord, betyder otroligt mycket ska ni veta.
De var det finast blogginlägg jag någonsin har läst. Man kan inte annat än vara stolt över er!
Tror att man ganska långt kan stressa sig själv att man "måste" bli me barn både medvetet eller omedvetet. Stämmer även in på mig.
Jag tror att när det meningen så är det.
Ni har haft det jobbig tid men tänkt va fin ert lilla mirakel är
Härligt Härligt Härligt :)
Ni är verkligen inte ensamma. I 3,5år har vi kämpat. Nu har vi äntligen fått veta att min man saknar spermier samt vi har gjort 4 misslyckade inseminationer med donerade spermier samt ett avbrutet IVF då det bara blev ett ägg. Där står vi nu och väntar på nästa IVF försök som kommer bli av först vecka 8. Denna eviga väntan.....
Grattis till ert lilla mirakel och njut av varje stund.
Många kramar från en som kämpar
Grattis till ert lilla mirakel, och lycka till med allt =)
Vad fint att du delar med dig av eran resa. Det är som du säger, man vet aldrig någon annans historia.
Saknar dig kusinen! Och längtar efter att få träffa er och eran lilla sötnos. Har väl tänkt åka ner något till våren.
KRAM!
Det kan inte ha varit lätt! Vad glad jag är att det tog sig för er till slut! Jag är ju också en av dem som inte med säkerhet vet om det kan bli flera barn (p.g.a. det hysteriska illamåendet under graviditeten), men fördelen med det är nog att man uppskattar det barn man har! Vi får helt enkelt njuta av det vi har och ta sorgen när eller om den kommer, inte före. Kram till dig!
Ja..jag var ju med under denna tid och led i det tysta..Själv hör jag till dem som har superlätt att bli gravid och hade mer än gärna "givit" den förmågan till er. Ni var ju otroligt starka och jag såg inte en enda gång Ove ge upp hoppet. Cindy var nog nere på botten ex antal gånger men kravlade sig upp sakta men säkert med "guarden" upp. Tur att ni har åldern på er sida och inte den biologiska klockan tickar så snabbt. Kom bara ihåg att inte glömma varandra på denna resa ni har framför er:-)..gör saker tillsammans utan barn och säg ofta hur mycket ni älskar varandra (gärna med beröring):-))..
kram från "sis"
Tack Cindy för att du delar med dej.
Njut av er prinsessa det är ni värda <3
Starkt att berätta! Tror verkligen det ger hopp till väldigt många på samma långa väg till ett barn.
Är det några jag tycker är värd en så underbar dotter som Ebba så är det ni två. Ni är två genuina, fantastiska människor som visat otrolig styrka och som fortfarande hade förmåga att bry sig om och se andra människor på er tuffa väg! Fantastiskt bra att ni kämpade vidare!
Men Cindy...vilken berättelse...ni har då verkligen lyckats dölja det bra.
Kram till Er
Otroligt starkt av er att kämpa så! Och väldigt starkt av dig att skriva er historia här, tror att det kommer att hjälpa andra som kämpar. Du har inspirerat mig att vilja skriva om min egen historia, måste bara samla mod att göra det!
Jag blir så glad för er skull att ni lyckades till slut och vilket bra jobb ni gjorde sen, Ebba är ju så söt! TAck för att du berättar din historia, den får förhoppningvis en del att tänka till. Kram till er alla tre
Käre Cindy och Ove,
det var första saken jag trodde när du inte skrev för nagra veckor i början av graviditeten....
Som ni ser i flera kommentarer sa är ni inte ensam om denna problem. Även jag hade flera missfall efter första barnets förlossningen. Solveig föddes redan i veckan 30 och ingen visste varför. När vi ville ha ett syskon för henne hade jag 4 missfall, även dom utan förklaring genom läkarna. Först när jag bestämde mig att det räcker bra med en enda barn blev jag gravid med Lennart - och han behöll jag i magen upp till slutet av veckan 42. Vad jag ville säga är att det kan ga bra andra gangen ochsa - Solveig är 23 och Lennart 17 ar idag och bada är frisk. Jag kan första hur tacksam ni är och hur manga funderingar ni har om Ebbas hälsa.
Jag önskar dig en underbart första Julfest med Ebba och tacka dig för din modiga berättelse. Jag orkade inte berätta det innan jag visste att allt var bra och familjen var komplett. Efterhand tror jag att det kunde ha hjälpat om nagon visste om mina sorger.
Kram, Sonja
Oj vad många kommentarer du fått! :-)
Jag har flera vänner som gått igenom en liknande resa som ni.
Det var Ebba som ville bli er bebis, men hon var inte redo förens nu att möta världen. ;-)
Jag tycker att det var bra att du skrev om er resa och vi har alla våra små resor som oftast slutar lyckliga.
Kram kram
Oj.. Jösses, starkt av Er att dela med er av detta.
Nu har ni äntligen er lilla Ebba här, och hon är så fin!
KRAMAR
Oj, vad fint du skrivit, jag hade ingen aning om detta heller. Vad starkt av dig att orka berätta!
Ni har en så otroligt fin liten flicka, och jag är väldigt glad för er skull. Ni förtjänar detta, alla gånger.
Kram på er.
ooo är så glad för er skull att ni fått er älskade Ebba!!!
man ska verkligen inte ta nått förgivet här i livet!
kram på er!!
Men Cindy... Sitter å lipar här!
Vill minnas att jag pikat dig flera gånger om det inte är dags för barn snart ju! :(
Kan förstå att Ebba är ert mirakel. KÄRLEK!
Jag visste inte heller men vi hade ju en liknande upplevelse bara det att det inte funkade alls för oss i 2 år och inga fel på någon av oss... Vet inte vilket som är värst - men gissar att ni haft det ännu tuffare att verkligen få det att funka och sedan tappa det så många gånger. Superstarkt av er att orka försöka igen och det är klart att hon är värd allt er lilla Ebba!
OCh visst är det nedslående i själen att höra gång på gång "när skall ni skaffa barn då?" men det hör väl till vår ålder...
Jag älskade också allt med graviditeten att det funkade och var på riktigt - och var livrädd att det skulle försvinna nästan ändå till slutet men det gick ju bra för oss också! Och nu har vi våra småtroll.
Stor kram till er alla :)
7 missfall är 7 för många. Det är imponerande att ni fortsatt att kämpa efter så många smällar och sorger. Men som du själv skriver; så här med facit i (och Ebba) i hand är det ju värt det alla gånger! Jag ska hålla alla tummar och tår att ni får uppleva samma mirakel en gång till, om det är vad ni vill!
Massa kramar,
Carolina
Jättefint skrivet Cindy...och så rätt du har !!
Är så glad för er skull, att ni har fått er lilla prinsessa! :) Många kramar!
Åh va modig du är! Som har kämpat så, och nu för att du vågar berätta!
Livet är fullt av berg och dalar, men efter era dalar borde det nu vara spikrakt upp en lång tid framöver :)
Tycker att alla borde lugna ner sej lite med alla kommentarer om barnskaffande, man har faktiskt inget med det att göra, och när tiden är mogen att berätta så får man nog veta, ingen vits att pika och tjata.
Stark berättelse av starka människor! Det bådar gott för framtiden och de prövningar som kommer som föräldrar :)
Stort grattis, underbart söt liten tjej!
Kram Julia
Hej Cindy.
Måste har varit tufft att ta sig igenom 7 missfall. Men va otroligt skönt för er att de gick vägen denna gång och att ni nu har en söt liten tjej!
Kan tro att de va värt allt kämpande.
Och så fint att du vill dela med dig av din histora. Finns nog fler än va man tror som faktisk känner igen sig på ett eller annat sätt.
Men nu får ni njuta av lilla Ebba och så får ni se va framtiden har att erbjuda till er=)
All lycka till i världen till er..
Kramar.
Hej Cindy
Vad fint skrivet!
Jag vet hur tufft det är att ta sig igenom 2 missfall men ni har klarat av 7 stycken det är verkligen så orättvist. Men som jag brukar säga det är alltid någon mening med allt, nu har ni fått lilla gulliga Ebba, njut av tiden som småbarnsföräldrar!! Sköt om er alla 3 o ha det riktigt gött!! Kram
Hej!
Tycker att det är väldigt modigt av dig att berätta om hur svårt det varit för er att skaffa barn! Beundrar er verkligen för det. Det är nog tyvärr många som ger pikar "är det inte dags att skaffa barn snart" utan att veta hur mycket det kan såra, om man försöker och försöker och det inte lyckas.
Njut av er lilla prinsessa, hon är så gullig.
Tycker det är roligt och intressant att läsa din blogg.
Vad fint och modigt skrivet av dig Cindy. Styrkekramar till er!
Starkt av dej att berätta er historia. Det tar på att behöva kämpa för att få det barn man så längtar efter. Kram
Tack för att du vågar berätta, känns skönt att veta att jag/vi inte är ensamma. Vi som får kämpa extra mycket för våran längtan. Beundras av att ni orkat hålla hoppet uppe, att ni ska lyckas en dag, vilket ni gjorde=). Jag hoppas på mirakel=) ni orkade, då måste vi andra också klara det=) du ger hoppet liv igen!
Hoppet: Absolut gör ni de :-) Kämpa på! Det är tufft,j-ligt tufft, men ha hopp om att ni en dag når fram. Håller mina tummar för er också ♥
Vad starkt av dig att skriva det här! Var ett tag sedan jag kollade in här, är så förälskad i ert hem.
Jag kände igen mig i det du skrev, men sen så insåg jag skillnaden.
Vi gjorde abort för två år sedan. Nu två år senare visar det sig att jag inte kan bli gravid igen. Jag har ingen annan att skylla än mig själv, och till viss del på min sambo som inte ville ha barn då.
Du kämpade med något som jag valde helt själv att göra då.
Du är verkligen så stark, din dotter kan vara lyckligt lottad som har er till föräldrar.
Vi kommer nog att få fortsätta dras med
"När ska ni skaffa barn då?"
Folk i vår närhet ger sig aldrig, för "vi skulle bli så perfekta föräldrar"
kram kram
En liten tår i mitt öga... men åxå av lycka, för er skull... och lite för min egen.. Min dotter e åxå ett sånt "mirakel" efter jobbiga försök...Och efter att hon kom, hann jag knappt hosta så var jag gravid igen:) mirakel händer och det får man vara tacksam över.. grattis till eran ängel och till fint hus och fin karl.. puss från Tyskland..
En stark historia och jag suger i mig vartenda ord. Själv försöker vi också utan att lyckas, ett tidigt tidigt missfall men annars ingen lycka på den fronten. Det känns tungt, jävligt tungt :( Hur länge tog det innan ni sökte hjälp? Var fick ni hjälp? Vad fick ni hjälp med? Frågor jag vill få svar på men inte vet vem jag ska fråga. Tyvärr är detta en sak man går och bär på själv, med ett stelt leende utåt.
Tack. <3
